Jag får din hjälp

Nu hjälper vi 405 familjer, här får du lära känna några av dem.

Rose berättar om livet i Kibera

Det här är Rose. Hon bor i Kibera med sin man och sina sex barn. Deras bostad ligger i en av slummens mycket trånga gränder och längs trottoaren utanför huset löper en ränna där både skräp och avföring samlas. Rose är livrädd för att hennes små barn ska leka vid den där rännan och få smutsen på händerna. Samma händer som de sedan ska äta med. Ofta tänker Rose på alla sjukdomar som hotar drabba dem och för att barnen inte ska utsättas för all den där smutsen håller hon dem inomhus så mycket hon bara kan. Det är inte det lättaste, för familjens hus är bara 12 kvadratmeter.

Egentligen drömmer Rose om ett helt annat liv för sina barn, hon skulle önska att de kunde bo lite bekvämare och att barnen skulle kunna springa fritt.

Varken Rose eller hennes man har något fast jobb. Tidigare tjänade Rose pengar på att sälja tråd för mattillverkning, men även i Kibera märks den ekonomiska krisen och nu finns inte längre någon som har råd att köpa den där tråden. Istället försöker Rose få ströjobb genom att tvätta folks kläder. Ibland går det, ibland inte och utan pengar är det svårt att ge barnen bra och näringsriktig mat.
Tidigare kunde de äta mer varierat, men nu blir det mest ugali som är en sorts enkel majsgröt och den spenatliknande röran Sukuma Wiki. Det händer dock att Rose inte ens har råd med dessa enkla ingredienser och då måste barnen gå och lägga sig hungriga. Sådana kvällar brukar Rose känna en otrolig skuld, för hon vet ju hur jobbigt det brukar bli för barnen att gå till skolan dagen därpå utan mat i magen.

Ja livet i Kibera är tufft för en sexbarnsfamilj, men Rose och hennes familj har ändå bestämt sig för att se framåt. De har anslutit sig till en grupp människor som tillsammans börjat spara för att kunna köpa en bit egen mark. 200 kenyanska shilling per månad ska varje familj lägga undan. Det är inte så mycket pengar i svenska mått mätt, men för den som knappt har mat för dagen är det ett stort beslut. Maten från Linas Kenyakasse gör det enklare för Rose att våga fortsätta satsa på framtiden och när hon tar emot matkassen känner hon sig otroligt lättad. Under en tid framöver blir livet enklare och Rose kommer att slippa lägga barnen utan att först ge dem ordentlig mat. De kommer att kunna äta och de kommer att bli mätta. Och om de fortsätter spara kan drömmen faktiskt bli verklighet. Drömmen om ett liv bortom Kibera.

• Julietta – Den envisa grötkokerskan 2011-08-23
• Stålmormor är i tidningen! 2011-05-24
• Rachel Afanti – Rasmotsättningar ända in i hemmet 2011-04-27
• Luka Mwambi – Bara sju barn kvar 2011-02-25
• På egna ben med mörka minnen 2011-01-28
• Vattenledningen som förändrar en hel by! 2010-12-10
• Peter Njuguna – Renlighetens riddare! 2010-09-28
• Julia – En ensam mamma på marginalen 2010-08-27
• Bilhan Wanja – En leende överlevare 2010-06-23
• Nancy Mumbo – en allvarsam kämpe 2010-05-26
• Luka Mwambi en stolt men utfattig åttabarnsfar 2010-04-28
• Rose berättar om livet i Kibera 2010-03-25